torsdag 9 september 2010

Plötsligt...

Plötsligt händer något helt oväntat....något helt otänkbart...och livet förändras för alltid. En barndomsvän med barn lika gamla som mina gick hastigt bort idag.... Tankarna går till hennes barn, syskon och föräldrar.....

Var rädda om varandra där ute....tala om hur mycket ni älskar varandra och ta vara på varje dag...vi vet inte hur länge vi har möjligheten.

Kraaaam Annemari

13 kommentarer:

Ett Vitare Hem sa...

Åh det är så ledsamt när det händer, dotterns kompis gick så tragiskt bort i en trafikolycka på jullovet i nian och det har satt sina spår, vi har dock blivit mer lyhörda för varann och månar mer om de våra....
Kramis/LenaS

Min Skattkammare sa...

Hej Annemari...
En sån fruktansvärd tragedi. Det skakar om den egna tillvaron också. Att mista någon nära är ju det värsta tänkbara...bara tanken är så ångestfylld....och barnen som mister sin mamma...usch, det är nästan så att man värjer sig...vill inte att det ska vara på riktigt.....
Vilken vacker hösthortensia du har, den krämrosa färgen är så fin!
Tack för senast, vad glad jag blev att se dig, även om jag var förvirrad...;o)
Skicka mig ett mail. jerle@telia.com
så kommer något i rymden....;o)
Ha en fin helg vännen!
Kram Kicki

Ann-Sofie sa...

Hej Annemari, så fruktansvärt, man lider så för andras skull, andras sorg. Och livet...det gäller verkligen att leva här och nu. Livet är som en skör tråd!

Stor KRAM till dig!
Ann-Sofie

Marie sa...

Orden räcker inte till...man vill så mycket mer. Ofattbart. Kramar

Home No.1 sa...

Hej, hemskt & jobbigt när sådant händer, man vet aldrig hur lång tid man får, amn lider såå med de som drabbats värst! Kram Annica.

Fröken Tindra sa...

Usch, vad hemskt!! Tänker på dig och de drabbade.
Har själv sorg efter min lilla mormor nu. Men det finna många vackra minnen kvar och det tror jag säkert att du också har efter din Vän. Plocka fram dem när det är svårt.
Kram!!

Mitt liv - Mina drömmar sa...

Livet är så skört och det gäller att ta vara varje minut och sekund. Ja, hur många gånger har man inte sagt det...men så faller det ur minnet och man går omkring och gnäller över småsaker.

Ta hand om dig
Kram Annica

annika sa...

Ja det är så skört vårt liv. Vi vet ingenting. Vi har mist flera mycket nära vänner och det är en saknad efter dem...varje dag. Jag försöker att tänka att vi lever nu....det är nu vi ska göra det som vi tänkt göra sen....

annika

Vicki sa...

Inne och kikar i din blogg, sätter ett litet tassavtryck efter mig.

Så jobbigt det måste vara för din barndomsvän. Måste vara det värsta att förlora sitt barn.

Hur gammal var barnet?

Vicki

Nanna sa...

SÅ tragiskt! :( Sänder mina tankar o kramar till er alla...

Håller med dig om att man måste ta vara på varje dag och att visa hur mkt vi uppskattar varandra!
Jag fick lära mig det särskilt när min mamma fick cancer...

Stor kram!

Chatarina sa...

Hejsan!

Så roligt att äntligen träffat dig.
Man får en bild av personen som har bloggen, denna gång stämde den, en sprudlande glad positiv tjej.

Så fruktansvärt men din barndomsvän. Tänker på dig o de drabbade.

Nu ska jag ut i trädgården å fixa några blomarrangemang.

Kram Chatarina

Mitt liv - Mina drömmar sa...

Tittar bara in för att se hur du har det...

Kram Annica

katarina sa...

Hej gumman!

Förlåt mig!! Jag har missat helt att du börjat blogga igen...(lite oftare...;)
Vilken sommar du haft! Ser helt underbart ut!
Vilken mysig shoppingresa ni gjorde!

så riktigt otäckt med din vän!!
Det är tur man inte vet vad som komma skall...men jag håller helt med dig....
Vi behöver alla stanna upp lite oftare...njuta av livet och säga jag älskar dig.

Kram min vän och jag önskar dig trots allt en mysig helg!
kram Katarina